Att leva som sierska

Att leva som sierska började för mig redan vid 14-15 års ålder. Jag förmedlade budskap och fick direktiv som andligt medium om hur jag skulle kunna ge medial vägledning.

När jag var 17 år var jag intresserad av att spå och köpte jag en tarotkortlek. Jag minns bara att den var brunaktig och med hemskt svåra bilder på. Jag försökte spå med tarot flera gånger med de korten men jag kände ett visst avstånd mellan dessa tarotkort och mig. Jag blev aldrig ”vän” med dem och tarotguiderna länkade inte med mig. De åkte helt enkelt ner i en låda.

Så kom internet. Det blev mycket chattande. Och just där märkte jag att min förmåga att läsa av människor och ge medial rådgivning återkom. Många blev rädda när jag ”läste av” dem. En blev så upprörd att han skrev med stora bokstäver till mig: du är ju en häxa. Sen plockade han bort mig från vänlistan. Samma år köpte jag min tarotkortlek som jag än idag älskar av hela mitt hjärta.

Det är svårt att ha gåvor som många inte förstår sig på. Som ett medium känner man sig ibland som ett UFO innan man själv har accepterat att så här är det. När man accepterat sig själv som spåkvinna så gillar man helt enkelt läget. Man måste tänka på att man fått gåvorna av en anledning. Det är den röda tråden man måste följa. Att ta reda på varför man fått dem och man måste förlika sig med att ha gåvorna. Därmed inte sagt att man måste använda dem och arbeta som spåtant.

Jag känner mig lite annorlunda. För jag vet mer än andra om andevärlden, nutid och framtid. Dock kan jag sätta på och stänga av när jag vill för det mesta. Och det måste man lära sig för att leva som sierska, för annars kan man få information som man inte vill ha. Man blir även dränerad på energi om man som medium inte stänger av ibland. Så var det i början för mig för jag var kroniskt trött och sliten.

I dagens läge så älskar jag att kunna det jag kan. Jag kan ge mina medmänniskor medial vägledning och varje gång känns det helt euforiskt. Kommer det upp diskussioner om att spå, få information från universum eller att ”bara veta” min framtid så berättar jag helt sonika vad just jag kan. Visst, mycket skepticism får jag utstå men som att leva som sierska hör det liksom till. Jag kan även få nedvärderande gliringar men jag som spådam har lärt mig hantera dem.