Att vara häxa

Om någon sagt till mig för några år sedan att jag idag skulle arbeta som spådam och medium hade jag skrattat men nu kan jag säga att jag är duktig på att spå. Dock var valet inte självklart även om jag som liten kände att jag besatt någonting som ingen i min familj förstod. Det övernaturliga pratades det aldrig om när jag växte upp. Därför har det tagit lång tid att komma dit jag är idag. Inte heller tillhör jag skaran av medium som gått långa utbildningar för att utveckla sin gåva.

Som liten hade jag förmågan att kunna kliva in och ut ur nära-döden-upplevelser. Då förstod jag inte vad det var och rädslan för vad som kunde hända om jag gled djupare in i detta okända blev för stor. Detta då jag inte visste hur jag skulle kunna kontrollera händelseförloppet. Så hellre än att prata om det gömde jag det. 

När jag som tonåring flyttade hemifrån hände ytterligare saker som jag också gömde men som jag nu plockar fram igen. Då jag som medium inte kan styra vem som kommer igenom eller när, händer det att det finns bortgångna som jag bara ”känner av”. Till exempel genom en hand på min axel, ett finger som trycker i svanken eller att jag fryser ordentligt. Samtidigt skakar jag kraftigt och okontrollerat och får ett starkt intryck av det den bortgångne känner eller har känt.

Att jag senare börja arbeta på begravningsbyrå kändes helt rätt och det är bland annat detta, att ha arbetat så nära med döden, som gjorde att min rädsla började avta och att dörrar åter började öppnas. Arbetet med allt ifrån nyfödda till, rent konkret, de bortgångna har gett mig den nödvändiga utvecklingen för att kunna börja ”känna in” att vara häxa igen. Jag började även kunna ”se” vissa bortgångna. När jag för några månader sedan plötsligt började höra röster och se hur bortgångna kan anta andra gestalter kände jag förvåning, lättnad och glädje. Idag vågar jag se på livet på nya sätt, vågar förändra samt vågar se sammanhanget och kopplingen mellan det levande och ”andra sidan”.

Mitt sätt att arbeta är att lägga fokus på den levande människans liv, här och nu, läsa, känna av och ge medial rådgivning. Tarotkort är mitt huvudredskap. Därutöver att vara häxa kunna få in känslor som kan beröra varje enskild person. Dock kan jag inte rakt av få till mig saker, utan som ytterligare stöd för mig behövs en riktad fråga, eller en liten smula bakgrund. 

Min specialitet är i första hand känslor eftersom det är den kraftigaste biten för mig genom att vara häxa. I sällsynta fall kan jag få kontakt med djur. Genom att vara häxa kan jag inte styra kontakten med ”andra sidan”. Absolut viktigast att framhålla är att alla som arbetar som medium, spådam, sierska, häxa, synsk och siare arbetar på olika sätt. Att vara häxa eller annat har olika specialiteter och olika färdigheter precis som en sierska använder olika redskap och hjälpmedel. Redskapen kan vara tarotkort, stenar, synen, hörseln och så vidare.

För övrigt är jag inte den typiska ”häxan” då jag kombinerar denna gåva med att samtidigt arbeta heltid inom teatervärlden. Att ha getts möjligheten att kombinera alla dessa olika yrkesområden i sig ger en aldrig sinande utbildning och utveckling för mig som att vara häxa. Utgångspunkten för mig är jorden vi står och går på just nu. Allt annat är en stor och underbar bonus som jag är oändligt rädd om och vårdar för att hålla banden mellan det levande livet och ”andra sidan” sammanlänkade. Samförståndet mellan dessa båda världar är lika nödvändigt som det är livsviktigt, inte bara för mig utan för så väldigt många andra som likt mig ser med tillförsikt, glädje, värme och kärlek på livet och människorna.