Den fruktade liemannen

Kyrkogårdar och begravningsplatser har i alla tider varit en inspirationskälla till otaliga spökhistorier och skräckfilmer och om den fruktade liemannen. Oroliga själar som inte kunnat försonas med sin död ska rastlöst ströva omkring runt gravarna. Även den mest modige person kan inte undgå att känna kalla kårar längs ryggraden om den skulle bli tvungen att tillbringa en natt på en gammal begravningsplats. Även spådamer, häxor och medium finner gravplatser obehagliga.

De flesta av oss har vid något tillfälle stiftat bekantskap med den fruktade liemannen. Den fruktade liemannen kan beskrivas som ett skelett iklädd svart med en huva över huvudet, eller ibland som en vithårig, lång och mager man åkande i en begravningsvagn dragen av fyra svarta hästar. Den fruktade liemannen främsta uppgift är att förmedla en annalkande död eller leda vilsna själar rätt. Kortet döden som en spåkvinna har i sin tarotkortlek ser ofta ut som en lieman.

Myten om en spökliknande entitet som vistas runt platser som associeras med död kan man finna runt om i Europa och kallas för en Ankou. En Ankou sägs vara en sorts själ vars uppgift var att vakta över begravningsplatser och skrämma bort alla dem, döda som levande, som kunde störa friden för de avlidna.

Enligt gamla traditioner skapades en Ankou genom att man begravde ett olyckligt offer levande när en ny kyrkogård började användas. Detta offrets plågade själ blev på så sätt bundet till gravarna och skyddade dessa, men hade även som uppgift att samla ihop vilsna själar som vistades på hans mark. Andra traditioner säger att den första personen som avled på det nya året blev en Ankou och han blev avlöst kommande år av nästa avliden.

En Ankous attribut påminner mycket om det av Liemannen, dvs. ett huvklätt skelett med en lie i handen, eller som en skuggliknande figur iklädd i hatt och även han med en lie i ena handen. Ankoun med hatt sägs även ha som uppgift att åka runt i en hästdragen droska och hämta upp själar till personer som dött. Sägner säger att denna droska kunde ses parkerad framför hem där någon låg inför döden. Döden är en stor förändring för varje själ, och därför säger tarotguiderna att kortet Döden står för förändring.

Ibland kunde Ankoun knacka på dörren innan han steg in eller ge ifrån dig ett djupt skri.  Detta kunde vid tillfällen höras av de levande. Skriet påminde om det gnisslande ljudet av bromsande tåg eller en ugglas hoande. Han hade även två spökliknande medhjälpare som gav hjälp genom att bära in den döde i droskan.

Om någon skulle råka knacka på din dörr mitt i natten och om du öppnade och ingen var där, kunde det lätt få en mycket skrämmande inverkan. Skulle man råka träffa på en Ankou under en nattlig promenad gjorde man bäst att vara artig och hjälpsam mot honom annars var risken stor att du kunde bli hans nästa passagerare i droskan.

Dessa berättelser om liemannen och Ankoun låter som spökhistorier, och det är ingen levande som vet om dessa berättelser är sanna. En synsk person eller ett medium kan tala med andar (ofta med hjälp av änglaviskningar), men få medium vill uttala sig om vad de verkligen ser på gravplatser.